En Anka i ärlighetens namn!

Så har nu kampen om verkligheten återigen dragit igång, den hätska och sådär lite obehagligt nostalgiska moraldebatten är nu i full gång i våra medier. Anna Anka menar att hemmafru livet inte bara är helt okej utan faktiskt alldeles alldeles underbart! Göran Hägglund beskriver sig som den enda som ser verkligheten för vad den faktiskt är och som förstår människor i deras vardagliga kamp mot överheten (aka. kulturvänstern, sossarna, vänstern osv.). Att Sverigedemokraterna under en lång period sakta men säkert klättrat uppåt i opinionssiffrorna är kanske också det ett tecken på en viss osäkerhet inför vårt samhälles förändringar.

För moraliska backlashes är ju verkligen inget ovanligt, nej det är snarare en regel att de ska komma med jämna mellanrum och att man då blir lite sådär lagom orolig för att något håller på att hända omkring en, att något håller på att förändras. Kanske inte så ovanligt i våra vardagsliv heller för den delen att vi ibland oroas lite över förändringar som vi inte känner oss har riktig kontroll över.

När vi nu ser en värld som många statsvetare skulle kalla "post-11September-attackerna" så finns det faktiskt en hel massa saker som är just i förändring. Vi har terrorism och kanske framförallt Islam som den nya fienden. Vi har en värld där Obama har visat att politisk vilja faktiskt kan trumfa medieundersökningar och PR-knep. Vi ser en situation där klimathotet inte bara är högst verkligt i de flesta människors ögon, utan dessutom visar det sig nu att en klar majoritet av Europas folk dessutom anser att det kan och bör lösas politiskt. Det var nog länge sedan vi var i en sådan omvälvande tid som den vi är i nu.

Att man i en sådan situation oroar sig är inte märkligt alls men det är däremot lite farligt eftersom det helt klart lämnar utrymme för mycket obehagliga konservativa tankar. För vem vill ha förändring när det faktiskt finns det trygga status-quo att falla tillbaka på? Och det är precis det här som Göran Hägglund har missuppfattat eller helt enkelt valt att ignorera, faktumet att våra åsikter och vad vi tycker om vår värld eller vad som anses folkligt givetvis påverkas av allt det som sker omkring oss. Så när Göran Hägglund eller Jimmy Åkesson uttalar sig att de faktiskt förstår hur folket har det så blir det inte alls någon spegling utan istället skapar man en oro av den känsla av förändring som ligger i luften. Man blir helt enkelt övertygad om att det nog faktiskt är något som är fel där ute trots att så kanske inte är fallet. För vi påverkas ju ständigt av media, politiker och våra vänner på samma sätt som dessa påverkas av oss. Påståendet att kulturvänstern, eller vad vi nu ska kallas, försöker förändra folks uppfattning om världen är därför helt sant. Men detta innebär också att det är EXAKT samma sak som det Göran Hägglund håller på med när han påstår sig förstå folket eller när Jimmy Åkesson påstår sig se verkligheten i Sverige. Världen är i förändring, kanske mer än någonsin och då tar de konservativa krafterna extra krafttag i försöken att påstå sig företräda verkligheten.

Jag vill därför slå ett slag för Anna Anka som med sin rubriksättning -"Jag vill bli en förebild för svenska kvinnor" - i alla fall är helt ärlig med vad det är hon vill. Hon erkänner rakt på sak att hon faktiskt är konservativ och att hon vill förändra svenska folket till att få hennes inställning i saker och ting. Alternativet till det är ju att låtsas att man vet hur svenska folket känner sig och påstå sig företräda detta, något som duon Göran/Jimmy alltså sysslar med.

Som avslutning vill jag gärna förstärka min poäng med ett musikaliskt inslag. Njut av samtiden!