Bonadea!!

Jag tog med Robert Musil till parken, mest för att låta honom strosa runt lite i en stad där han förbjudits, men också för att jag själv skulle få umgås lite med hans sköna Bonadea i Mannen utan egenskaper. Äntligen har jag hittat en karaktär som jag både tycker om och fascineras av! Hur har Musil lyckats skriva på det viset?! Porträttet av Bonadea är verkligen innerligt med flera lager, och ändå verkar hennes karaktär inte skildras riktigt med samma allvar som övrigas. Efter bara några sidor förstår jag mer av och känner med Bonadea än för huvudpersonen Ulrich efter hundra – fast då får man väl ta i beaktande att han är en man utan egenskaper!

Överraskningen med läsningen var dock inte bara att jag fann Bonadea, utan även en förkristen grekisk klon! Ett definitivt läsvärt litterärt systerskap.

Bonadea pendlar ordentligt mellan klassikerna hora och madonna men det viktiga är att hon mest är däremellan – hon verkar riktig! Jag älskar hennes svartsjuka, nyckfullhet, sårbarhet och tankfullhet. Hon smider planer, förkastar, förbannar och beräknar, allt utan behärskning. Sin besvikelse verkar hon dela med Euripides Medea, som alltså kan vara en fin parallelläsning. Bonadea som bittert upptäcker sin maktlöshet och kämpar mot den, och Medea som överges av sin Jason och ger sig in i eskapader av hämnd. Lite hemtrevligt att träffa på vad som känns som samma person i en grekisk tragedi och ett modernt slagfält till roman, även om också Musils Bonadea fått sitt namn från mytologin (Bonadea var kyskhetens beskyddarinna). Läs läs!

För övrigt finner jag veckans nöje i Charlotte Perkins Gilmans The Yellow Wallpaper från 1892, en snabb och hiskelig historia om galenskap som inte ger mig någon ro då jag för tillfället bor i ett osannolikt gult rum..! Och på det temat kan alltid också Georg Heyms våldsamma novellsamling Tjuven rekommenderas, som alltid erbjuder ett stort mått av vansinne, om man inte fått nog av det hos Bonadea!